Med den växande efterfrågan på vegetarisk näring har växtprotein blivit det perfekta valet bland många formelingredienser. För att särskilja kvaliteten på växtproteinpulver kan följande aspekter övervägas:
1. Kärnkvalitetsindikatorer
Proteininnehåll: Olika växtproteiner har tydliga baslinjevärden (sojaprotein Större än eller lika med 90%, ärtprotein Större än eller lika med 80%, risprotein Större än eller lika med 70%). Kjeldahl-metoden är att föredra för testning för att undvika icke-proteinkväveinterferens. Lågt proteininnehåll innebär hög föroreningskvot, vilket försämrar slutprodukternas effektivitet.
Renhet och föroreningar: Askhalt Mindre än eller lika med 6% (hög askhalt indikerar för stora mineralföroreningar); fukthalt Mindre än eller lika med 8 % (hög fukthalt orsakar kakning och försämring). Inga icke-komponenter som stärkelse eller laktos bör detekteras (för rent växtprotein).
Säkerhetsgränser: Tungmetaller (bly mindre än eller lika med 0,1 mg/kg, arsenik mindre än eller lika med 0,05 mg/kg); mikroorganismer (totalt bakterieantal Mindre än eller lika med 104 CFU/g, koliformer Mindre än eller lika med 10 CFU/g, Salmonella ej detekterbar); bekämpningsmedelsrester måste uppfylla EU EC 396/2005 eller amerikanska FDA-standarder. Bristande-efterlevnad utgör regulatoriska risker för kundernas produkter.
2. Fysiska egenskaper
Utseende: Pulver av hög-kvalitet är enhetligt och fint, fritt från kakor eller synliga föroreningar (t.ex. fiberskräp, mörka fläckar), med färgmatchande råvaruegenskaper (mjölkvitt/ljusgult för ärtprotein, ljusgult för sojaprotein; mörk färg kan signalera proteindenaturering på grund av överhettning under bearbetning).
Löslighet och dispergerbarhet: Lös 10 g pulver i 100 ml varmt vatten (30-40 grader). Lösningen bör vara jämnt suspenderad utan tydlig utfällning eller skiktning. Dålig löslighet ökar kundernas bearbetningskostnader och leder till grov smak av slutprodukter.
Lukt och smak: Den ska ha en mild inneboende doft (t.ex. bönsmak för ärtprotein, risarom för risprotein), fri från härskning, brännande eller fiskig lukt, utan grynig konsistens. Starka lukter- härrör vanligtvis från råmaterialförstöring eller felaktig bearbetning.
3. Spårbarhet, teknik och certifiering
Spårbarhet för råmaterial: Begär information om planteringsbas (t.ex. ärtbaser borta från industriella föroreningar), skördestandarder (t.ex. icke-GMO eller organiska sojabönor) och spårbarhetskoder för partier för att säkerställa kontrollerbara källor.
Produktionsteknik: Växtproteinpulver av hög-kvalitet produceras mestadels via låg-temperaturextraktion (t.ex. låg-temperaturdesolvation, membranseparationsteknik), vilket minimerar proteindenaturering och bevarar näring och funktionalitet. Hög-temperaturbearbetning skadar lätt proteinstrukturen och försämrar funktionaliteten.
Tredjepartscertifieringar: Prioritera ingredienser med ekologiska, icke-GMO-, Halal/Kosher- och ISO22000-certifieringar för ledningssystem för livsmedelssäkerhet, som uppfyller kraven på marknadstillträde i olika länder/regioner och minskar exportriskerna för kundernas produkter.